Konsten att överleva i ett restaurangkök
Kockeriet breder ut sig. Nuförtiden vill alla vara matlagningsestradörer och ingredienskonnässörer. Den ena kändisen efter den andra outar sig som hemliga gourmetkockar. Skulden för detta intresse för matlagningskonsten och därmed kockyrket lägger jag helt och hållet på media och jag är djupt oroad över vart detta ska leda.
Jag har därför tagit fram en tiopunktslista för alla som trots mina upprepade varningar funderar på att tillbringa sitt yrkesverksamma liv i ett restaurangkök.
Regel nummer ett:
Bli inte kock
Regel nummer två:
Skulle du ha ignorerat regel nummer ett, så se till att polera din skånska, blondera om nödvändigt håret och skaffa dig ett eget TV-program där du presenterar dina ljuva matkreationer. Lägg dig till med ett bländande leende och ett övertygande ”jättegott” och ackompanjera varje provsmakning med en förförisk blinkning. Så och endast så skapar du dig en kockvardag fylld av uppskattning och kreativitet, matlagningsglädje och essens-sensualism. (Skulle någon händelsevis ha knipit rådet före dig, så gå omedelbart tillbaka till regel nummer ett.)
Regel nummer tre:
Skulle du ha missförstått ovanstående och fortfarande har för avsikt att tjäna ditt levebröd i ett restaurangkök, så gör det bästa av situationen. Se nästa punkt.
Regel nummer fyra:
Hångla om möjligt och så ofta som möjligt med serveringspersonalen. Sex piggar upp och skapar framför allt band som kan vara viktiga att ha i situationer där de stackars servitörerna känner sig osäkra på vems sida de står på egentligen. På en restaurang finns det nämligen bara en person som slår en sur gäst i grinighet: kocken.
Otålig gäst till servitör: Ursäkta, när kommer min biff…?
Försynt servitör till kock: När kommer den där biffen egentligen?
Traumatiserad kock till servitör: Men kan du sluta tjata din dryga jävel!!
(Mer erfaren servitör till ångerfull kock: Vill du att jag framför det eller?)
Regel nummer fem:
Se till att skaffa dig ett sinne för humor för att hantera stressiga situationer
(Vissa kockar väljer här att istället utveckla en överlägsen attityd á la ”jag har minsann gått kockskola i Schweiz, jag rör inte ett finger för mycket”. Det funkar också.)
Regel nummer sex:
Hade vi inte klarat av det redan?
Regel nummer sju:
Öva ”sjuhundrasjuttiosju sjösjuka sjömän på det sjunkande skeppet Shanghai” med kinesen i kallskänken, om inte annat så för att inse hur mycket värre man kan ha det.
Regel nummer åtta:
Gå inte ut i lokalen. Det sitter ofta människor där. Människor som har trevligt. Det kan göra ont. Skulle du ändå råka göra det, så minns
Regel nummer nio:
Den bästa festen slutar som bekant i köket. Och börjar där. Ett bra tillfälle att börja festen är när alla andra (läs: gästerna) är tvungna att avsluta sin. Det ger en skön känsla av gudomlig rättvisa.
Regel nummer tio:
Konsten att överleva i ett restaurangkök består i många fall i att kunna skylla ifrån sig. Glöm aldrig att om någonting går snett och maten inte uppfyller gästens förväntningar så är det definitivt inte kockens fel. Vems som helst, men inte kockens. Har du lyckats få din omgivning att förstå denna enkla regel, så har du kommit långt på vägen till ett normalt vardagsliv. Och en god nattsömn…